Bergsmaterial

Bergsmaterial – eng. crushed stone aggregate – är material som lösgjorts från ett fast berg och som används i krossad form eller mer sällan i okrossade massor för olika byggnadsändamål. Bergsmaterial kan enligt användningsobjektet bestå av olika fraktioner, och exempelvis storleken på materialfraktionerna kan variera mellan fint material och stora block. Bergsmaterial används vanligen i strukturskikten i landsvägar och järnvägar samt i tillverkningen av betong.

Reserver och placering

Enligt europeisk skala är potentialen för bergsmaterial i Finland betydande. Vårt land är vidsträckt och det geologiskt varierande urberget erbjuder rikligt med högklassiga stenmaterial för olika användningsändamål.

De användningsdugliga stenmaterialen har ändå inte fördelats jämnt i vår berggrund, och inom många områden råder det brist på till exempel högklassigt stenmaterial för asfalt. Dessutom skapar olika begränsningar i markanvändningen och urbaniseringen utmaningar för brytningen av bergsmaterial, i synnerhet på de ställen där behovet av dessa är störst. Helsingfors- och Tammerforsregionerna kan nämnas som exempel på sådana områden i Södra Finland.

GTK:s prospektering av bergsmaterial ingår i inventeringen av råmaterialen i berggrunden (bild 1). Riktlinjerna för inventeringen av stenmaterial i statsrådets riksomfattande markanvändningsmål (VAT), enligt vilka den långsiktiga stenmaterialförsörjningen samt olika skyddsbehov ska beaktas och samordnas i landskapsplaneringen. Samordnandet av skyddet av grundvattnen och stenmaterialförsörjningen genomförs inom projektet Poski, där experter i såväl stenmaterialreserver och stenmaterialförsörjning som vattenanskaffning, grundvattenskydd och naturskydd deltar.

I Finland bedrivs prospektering av stenmaterial förutom av GTK också av företag, av vilka flera utnyttjar GTK:s expertis och informationsmaterial i sitt prospekteringsarbete. Informationen från dessa undersökningar syns inte i offentliga databaser.

Variationerna, mineralsammansättningen, mineralens kornstorlek och form samt texturen och de eventuella vittringszonerna i berggrunden ger upphov till fyndighetsspecifik variation i bergsmaterialets kvalitet.

Forskningen om bergsmaterialets kvalitet är ett av kärnområdena i GTK:s kompetens inom stenmaterial. De europeiskt sett harmoniserade kvalitetsstandarderna och forskningsmetoderna samt CE-märkningen av stenmaterialen stärker denna roll i framtiden.      

Observationer av stenmaterial åren 1989–2015 (på finska)
Bild 1. Öppna jpg

Tjänsten Marktäktstillstånd och stenmaterialresurser

Finlands miljöcentral SYKE upprätthåller tjänsten Marktäktstillstånd och stenmaterialresurser, där man kan kontrollera läget för och egenskaperna hos de bergsområden som GTK undersöker samt resultaten av de hållfasthetstester som har gjorts på stenproverna. Där har bergsmaterialet delats in i tre lämplighetsklasser: hårt stenmaterial, medelhårt stenmaterial och massasten. För varje bergsområde anges även bl.a. en uppskattning av mängden stenmaterial som passar för produktion uttryckt i antalet kubikmeter fast mått samt observationsåret. SYKE tillhandahåller information om marktäktstillstånd och täktmängder i tjänsten. Genom att jämföra GTK:s och SYKE:s material kan användaren av tjänsten skaffa sig en uppfattning om hur mycket bergsmaterial det numera finns kvar i området. Skyddsområden där ingen täktverksamhet är möjlig visas som separata nivåer i tjänsten.

Till tjänsten Marktäktstillstånd och stenmaterialresurser

Mer information om den lämplighetsklassificering som används i tjänsten

Produktionsområden

År 2008 uppgick totalproduktionen av stenmaterial till cirka 110 miljoner ton, dvs. 20 ton per invånare, inklusive stenmaterialen i både jordmånen och berggrunden. I proportion till invånarantalet är Finland således en av de största producenterna av stenmaterial i Europeiska unionen.

Andelen bergsmaterial av totalproduktionen uppgår till cirka 50 procent – år 2008 totalt cirka 60 miljoner ton – och ökar fortlöpande på bekostnad av åsfyndigheter som kan utnyttjas.

I den regionala användningen av stenmaterial finns dock stora skillnader, och till exempel i Östra och Norra Finland utgör bergsmaterialet endast cirka en tredjedel av totalproduktionen, medan det på många håll i Södra och Västra Finland har blivit den huvudsakliga stenmaterialkällan (bild 2).

Inom den finländska gruvindustrin är stenmaterialbranschen den klart största sektorn enligt både omsättning och produktions- och personalmängd. I Finland bryts bergsmaterial på något mer än 500 ställen, och det finns cirka 400 företag inom branschen. De tio största företagen står för cirka 75 procent av den totala produktionen av bergsmaterial. I företagsstrukturen återspeglas bland annat vårt lands långa logistiska avstånd – det finns många små lokala aktörer i synnerhet i Norra Finland. Ur europeiskt perspektiv är den offentliga sektorns andel av användningen av stenmaterial i Finland stor, vilket beror på det nordliga områdets särdrag, till exempel tjälbildningen i marken och den förslitning av beläggningarna som dubbdäck orsakar och som ökar behovet av fortlöpande underhåll av trafiklederna och -områdena.

De största områdena för täkt av stenmaterial (på finska)
 
Bild 2. Öppna

Aktuella teman

  • POSKI i Päijänne-Tavastland
  • Tillgången på högklassigt åsmaterial försvåras och andelen bergsmaterial ökar.
  • Kvalitetskraven på bergsmaterial höjs – år 2013 blir de sameuropeiska kvalitetskraven och CE-märkningen av stenmaterial förpliktande i hela EU.
  • I användningsobjekten höjs stenmaterialpriset bl.a. till följd av tillgången på stenmaterial och de höjda kvalitetskraven.
  • Ersättande stenmaterial och återvunnet stenmaterial används i allt större omfattning. Dessa omfattar exempelvis återvunnet stenmaterial och rivningsavfall som frigörs från byggindustrin, t.ex. betongkross samt volymmässigt stora högar av sidoberg från brytningen av natursten.
  • Stora produktionsområden enligt europeisk modell och en kontrollerad brytning under grundvattnet utgör framtida teman. Dessa områden har redan angetts i de nyaste landskapsplanerrna.

Export och import

I fråga om stenmaterial är Finland självförsörjande.

Exporten av stenmaterial riktar sig främst till Estland och det övriga Baltikum. Havstransporten möjliggör en kostnadseffektiv leverans.

Under de senaste åren har exportvolymen uppgått till 300 000–800 000 ton och värdet till 5–13 miljoner euro.

Exporten begränsas huvudsakligen av transportkostnaderna. 

 
 

Bild 3. Bild av modern krossanläggning utrustad med dammskydd. I fråga om skyddet ingår anläggningen i klass B, dvs. den bästa klassen i utomhusbruk.

 
 

Informationskällor på andra ställen:

arrow  Infra Ry (på finska)
arrow  Kiviteollisuusliitto (Stenindustriförbundet), på finska
arrow  ANM Arbets- och näringsministeriet